13 dagar senare

Vi lyckades ta oss från Shinjuku till Nippori utan några problem. Hotellet var inte heller svårt att hitta och det ligger bokstavligen 1 minut från stationen. Det känns väldigt skönt för då slipper vi släpa våra väskor så långt imorgon.
Hotellet här i Nippori är fint, dock är rummet en aning litet och just nu är det på tok för varmt här inne (trots att AC är på!).

Utcheckningen på Nishishinjuku Inn (rekommenderar det hotellet) var klockan 10 och incheckningen i Nippori var kl 14. Vi hade alltså massa timmar att fördriva innan vi kunde checka in och att ta sig från Shinjuku till Nippori tar inte mer än 20 minuter. Sofia och jag gick då till en bento-shop nära hotellet i Shinjuku, köpte en varsin bento och gick och satte oss i en park nära Twin Towers. Jag vet inte hur länge vi satt där, men när vi kände att det var dags att gå var klockan bara halv tolv. Tjocka som vi har blivit så gick vi till ett café. Faktiskt till samma café där vi frågade om vägen till vårt hotell i Shinjuku.

Där satt vi, med en varsin varm dryck och spelade lite kort. Det var då vi insåg det - att vi var (och är) i Tokyo och att vi åker hem imorgon. Staden som vi båda har drömt om att åka till i flera år nu har vi varit i, i två veckor nu och vi insåg det NU?! Dagen innan vi åker hem. Jag har väldigt blandade känslor över det hela. När vi bodde i Hino i det där j*vla annexet ville jag inget hellre än att komma hem till goa Stockholm. Nu när jag har bott i centrala Tokyo i en vecka vill jag stanna här några veckor till åtminstone. Kanske bo på olika hotell, pröva lite mer varierande mat, åka fler JR tåg och se allting vi har sett en gång till.

Men allting har sett slut och tja, den här resan närmar sig sitt. Jag tycker att den här resan har varit ganska ovanlig än det normala. Först spendera en vecka med volontärarbete, för att sedan bo i hjärtat av Tokyo och turista runt. Inte riktigt enligt planerna, men till det bättre.

En sak är säker: Tokyo, jag kommer sakna dig något förfärligt.

/Emma


Om mina fötter kunde tala...

..så skulle de skrika: "Varfööööööör??" 
 
/sofias trötta fötter
 

Hotell it is!

Nu tycker ni antagligen att vi är ganska mesiga som inte orkar vara kvar här i en vecka till. Men om ens värdinna ber en att vara tyst för att hon är upptagen när man frågar var något ska stå, ja då vet jag inte hur vi ska kunna hjälpa till. Samt att jag anser att det är en taskig attityd + att vi tydligen inte är de första som åker iväg tidigare. Vi har hittat hyfsat billiga hotell som vi kommer bo på från och med tisdag. Det kommer bli trängre, men varmare! Och vi slipper den äckliga toaletten som man fryser rumpan av sig!
Vi vet dock inte hur vi ska säga det till vår värdinna än, men det löser vi väl.
Nu mot våran näst sista arbetsdag (förhoppningsvis)!

Ps. Det var på tok för varmt i bassängerna på public baths igår. 45 grader. Nej tack. Ds.


När kylan tar över

Konbanwa minna-san! Wow, såg att vi har haft hela tolv läsare men bara två lämnade kommentarer. Kom igen nu, skriv något ni trogna läsare!

Än så länge vet jag faktiskt inte vad jag ska tycka om det här stället. Vi bor i annexet och huset är hemskt dåligt isolerad. Det är alltså extremt kallt här under natten så jag sover med mössa, dubbla strumpor, tjock tröja och en tjockisfilt. Fryser ändå ihjäl. Hatar nätterna här..

Jobbet är helt ok, vår värdinna å andra sidan.. När hon är stressad (vilket hon för det mesta är), blir hon väldigt elak och allmänt dryg. Det uppskattas inte. Jag och Sofia hade en sån hemlängtan igår att vi båda satt typ och grät. Ganska patetiskt men vi får inte mycket sömn och ja, vi saknar gamla goa Sverige. Vi satt igår hela kvällen och letade efter hotell att bo på istället för här. För detta var inte det vi förväntade oss. Vi får inte så mycket kontakt med värdfamiljen förutom när vi jobbar och vi får ju inte känna av den "japanska kulturen" riktigt.
Idag tänker vi att vi kanske kan klara två veckor av det här. Som Sofias mamma sa "this too will pass" och vi får försöka tänka så.
Dock är planen just nu att vi ska ta in på ett hotell som ligger nära Nippori station sista natten så vi lätt kan ta oss till flygplatsen!

Även om vi inte trivs i Hino så har inte vår bild av Japan förändrats. Vi vill fortfarande se allt som Japan har att erbjuda och vi är otroligt glada över att vara i Japan (trots hemlängtan).

Mata ne!




RSS 2.0